Flyga eller klättra?

Jag fick en fråga av en kompis om jag får samma kick av att klättra som att flyga. Hmmmm..... Flygningen är ju en sådan underbar känsla av frihet, spänning, att få utforska något helt nytt, ibland lite läskigt. Och när man är riktigt, riktigt högt upp får man en underbar ensam- och frihetskänsla

Klättringen är på ett sätt sammanlänkad med flygning eftersom man är nära det berg som man vid flygning startar ifrån eller ligger och "scratchar" vid för att hitta lyftet. Klättringen är väldigt belönande eftersom varje steg uppåt är en otrolig seger om man klättrar en svår vägg, ett steg närmare målet. Det är lite nervkittlande när man står på 1 cm djup utbuktning på berget och ska sätta i en ny säkring och tanken som far genom huvudet "exakt hur ont gör det om jag ramlar nu?".

Vad är det då som lockar hos dessa sporter? Det är utmaningen att göra något som man egentlige inte kan och sedan klara av det, pressa sina gränser, testa nya saker. Spännings-momentet och att det ibland är lite farligt är nog en annan faktor. Men det är väl tur att jag är ganska förnuftig som min rara lilla mamma brukar säga, när man gör dessa sporter :)

Vilket ger mesta kicken? Jag är ju på en högre nivå på flygningen än klättringen så det blir flygningen. Om klättringen är som en god och spännande vän så är flygningen en kärlek, en passion, som att andas. Om jag skulle behöva sluta med flygningen skulle det kännas som att släcka lampan liksom....hu ja.

Wohoooooo!!!!