Mer sol och mera flyg :)

Ja söndagen var ju precis lika fina som lördagen. Idag var det Tärna som jag höll till på - jag hade fältteamsdags idag så nu var det min tur och att jobba och få upp flygglada piloter i luften. Kittad i korta shorts, linne och solkyddsfaktor så satte dagen igång vid 11.00.


Bland de första som skulle starta piloterna var nykläckata elevlicensare som skulle ta sina första rafflande flyg efter kursen, det är ju alltid lite nervöst (faktiskt även för en startledare som jag var idag) men de var jätteduktiga så det var inget probs!


Det blev ganska snabbt termiskt och fortsatt stark vind. Termiskt är ju bra om man vill flyga iväg långt, men då måste man ha kommit till en viss licensnivå. Även lätt termik med stark vind kan vara väldigt stökigt så jag tog det måttligt populära beslutet att "grounda" eleverna.



Och piloterna som hade planer på att flyga distans, dvs långt började göra sig i ordning...

Olle fixar det sista med GPSen

Janne, med planen om att flyga 6 mil

Ja, men det var en mängd piloter som trots puffande moln och termik i luften damp ner. Jag fick trots att jag var startledare, lite dispans av snälla PA att ta ett litet flyg :) Yes!!! Jag hittade faktiskt lite termik i luften och med halvt dåligt samvete frågade jag om det var ok att pipa iväg en kortis. Kom bara 6 km cirka men så gött att få flyga.



Jag tror verkligen att hela kroppen blir glad och lycklig av att flyga även om det bara är 6 km :)

Jaja tillbaka på fältet var det bara att hoppa in i startledar rollen igen och fortsätta skicka upp piloter i luften (se ovan start-ledar outfit för maximal bränna). Många var det till slut som kom iväg idag, bland annat Janne och Svante flög 6 mil, Olle 3 mil och även som startade sent kom iväg långt.

Stefan preppar inför vinchflyget


Men på ett vinchfält (dvs en stor jäkla åkerbit) finns det alltid utrymme att relaxa och njuta av solen eller käka lite (Linus högst upp och Ori längst ner)

Efter en lång skön dag i solen ska jag faktiskt ut och springa och försöka förbränna lite av de glassar, McDo-mat, pizza, läsk med mer som slunkit ner i min bottenlösa lilla mage ;)

//Sofia

Midsommar - underbara Dalarna!!

Midsommar i Dalom är ju det mest svenska, mest traditionella och gulligaste man kan tänka sig. Med ett stressigt (men visst helt självvalt) yrkesliv så blir Dalarna som en stressfri oas av lugn, vila, god mat lagad av mamsen och trevligt umgänge.

Hann med en god lunch, eftermiddagslur och en löparrunda i lugnt tempo innan firandet satte igång!

På midsommarafton som traditionsenligt bjöd på regn åkte vi till Minnesstugan i Gagnef, där flera 100-tal kom för att fira årets största helg (för så är det i Dalarna, t.o.m. större än julafton). Här samlas Gagnef-bor av alla sorter - infödda och inflyttade men även sådana som jag dvs hemvändande.

Midsommar i Dalarna firas under 3 veckors tid och alla byar har sin egen dag, smyckar sin midsommarstång på sitt egna unika sätt, gemensamt brukar vara Dalaarméns 2 pilar som var Dalaaméns vapen när man kämpade för Gustav Wasa (och blev blåst alla gånger såklart).



En annan kul grej med midsommar att man alltid träffar på gamla bekanta som man inte sett på flera år och det känns som om man kanske träffades för några månaders sen - lite kul faktiskt :)

Naturligtvis har många på sig folkdräkter, som jag tyckte var urtöntigt som tonåring, men faktiskt nu tycker är ganska gulligt. T.o.m. riktigt små ungar (se bilden) springer omkring i den tradtionsenliga gula Gagnefsdräkten - ursött!

Midsommarafton avslutade vi ganska tidigt efter en bastant och supergod middag lagat av rara mamma. Dagen efter vaknade man upp synnerligen utvilad (sovit 11 timmar - puuh).


I Dalarna kan man ju denna tid hitta Midsommarfirande överallt och idag bjöds det på firande i byn Brända (eller som min morbror sa byn som gud glömt). Där befann sig min flygkompis Nina med familj. Vi åkte dit på eftermiddagen då solen faktiskt hade börjat titta fram så sommarskorna åkte på och man kunde faktiskt gå i linne - härligt!! Ninas mamma bjöd på somrig jordgubbstårta eftersom det var Ninas födelsedag.



Byn Brända är det absolut sötaste jag nånsin sett - ända har jag delvis vuxit upp i Dalarna och varit här varje sommar och tycker mig att sett en hel del fina byar. Väldigt pittoreskt och äkta och byn såg ut som en tänkbar inspelningsplats för "Barnen i bullerbyn".

Det visade sig även att jag och Nina är släkt!!!! På långt håll visserligen, men ändå. Vi har fått släktforskning gjord på morfars sida och vår första anfader är prästen Olaus Laurenti, född i Borlänge by på 1500-talet. Ja, som den äventyrliga släkt som vi är har vi rört oss hela 2 mil på 500 år - från Borlänge till Gagnef.... wo-ho. Nina och hennes familj är alltså också släkt med den gamle prästen, skoj. Ja alla från Dalarna är ju släkt med varandra på något sätt - man har gjort inavel till en konstform - hahaha.


Efter lyckosam resning av byns midsommarstång (inte helt självklart då det finns flera fall av knäckta stångar och denna knakade till rätt rejält faktiskt under resningen) så lyssnade vi lite på sommartalet som oväntat nog hölls av den kvinnliga programledaren i "Lyxfällan" som var dagen till ära klädd i folkdräkt. Sen blev det en tur runt i den söta lilla byn för att sen hoppa in i bilen och åka tillbaka till Gagnef.


Hann med en springtur idag också - 7,5 km på ca 40 minuter - härligt! Imorgon är det midsommarfirande i Moje by (hembyn) sen måste jag åka med tåget hem till Stockholm :)

Å efter regn kommer solsken!

Ja, efter fleeeeera långa tråkiga regniga dagar glimtade faktiskt både sol och lite blå himmel fram. Jag hade bestämt att jag skulle ut och springa om det blev uppehåll - så det blev den vanliga rundan från Fredhäll längs Norrmälarstrand till stadshuset och sen tillbaka - lite drygt 7 km.

Med pulsklockan kan jag se hur snabbt jag springer, snittspuls, antal km m.m. Sprang km på 38 min - vilket är bra! Jag springer väldigt jämnt, men har (kanske) lite för hög puls. Tror att jag springer snabbare än jag orkar faktiskt - story of my life och lite signikativt för mig kanske ;) Jag ska springa lite saktare nästa gång - men det är faktiskt lite svårt tycker jag för det är alltid någon som springer farmför en och då vill man åtminstone hålla jämt tempo eller springa om... barnsligt kanske....

Denna vecka har jag bokat ett par "vita" pass på Sats: onsdag är det Body balance på Sats (kanske springa lite innan/efter) och på torsdag kl 6.30 har jag bokat Yoga. Den känns lite tveksamt om jag kommer gå på....hahahha - men vi får se. Skulle ju vara asskönt att gå på Yoga innan och jobbet och gå omkring och vara helt soft hela dagen innan man åker till Dalarna för midsommar!

Nej, nu ska jag bada :) gött och förtjänt!

//Sofia

Tävling är bra!

Jag har haft vissa "issues" med min nya pulsklocka - typ inte fattat hur den funkar och känt mig lite lätt intelligensbefriad och lite småpurken. Men skam den som ger sig, idag knäckte jag koden. Jag var ute och sprang min vanliga runda: Fredhäll, Norrmälarstrand (som var lite väldigt blåsigt idag), stadshuset och sen tillbaka - en skön och vacker liten tur.

Jag visste inte hur lång turen egentligen var så jag ställde in klockan på 8 km på 45 minuter. Flera gånger under turen var det pigga löpare som med lätta steg sprang om mig!!!! What?? Ok, jag sprang visserligen om en kille men en hund och sprang sen förbi en herre som joggade i gåfart....ähhh... Anyways, irriterande att bli omsprungen speciellt när man nyligen pressat sig att springa milen på 54 min och 48 sek. Så då har man ju ingen väl än att springa fortare eller hur?? Det är även en hel del uppförsbackar, så det blir lite flås :)

När jag kom hem och kollade på klockan så hade jag sprungit på 37 minuter och turen är på 7 km. Det blir alltså 11.5 km/tim - wow!! Det förklarar också det tomat-röda färgen jag hade i ansiktet när jag kom hem. Fasen - man är väl lite småknäpp men lite tävling får en helt klart att prestera bättere :)

I mitt Garmin-program kan man även se: puls kontra fart, hur jämn farten är öven turen, vart jag sprungit - asskoj!

Jag kommer närmare första delmålet: milen på 50 minuter!!