Ledsäkrad och ledbruten :)

Idag var det dags att aktivt börja ledsäkra på klätterkursen, dvs man sätter upp säkringar på berget som man hakar fast repet i medan man klättrar. Detta kräver både att man kan klättra och sätta upp säkringar - samtidigt, lite tricky faktiskt.


Först måste man ju såklart "kitta" upp sig med allt som man behöver för att ledsäkra: kilar, "friends", Slingor, skruvkarbiner. Man blir ca 5 kilo tyngre, men ser extremt cool ut ;).


Vi firade först ner oss för den 10 m höga klippan och sen fick jag börja med att ledsäkra. Själva "ipickande" av kilar och friends, dvs säkringen tycker jag att jag hade rätt bra kläm på. Men klättringen på den sista väggen som var en 5b var riktigt svår faktiskt...



Men det var lättare när man själv var andre-man och var den som enbart skulle klättra efter den som ledsäkrat. Hade i och för sig en liten "incident" när jag inte fick loss en säkring och kanske svor några ramsor eller två, fasen inte lätt när man har lite temperament.

Min snälla klätterkompis Lars

Stefan, instruktören, gav min några uppmuntrande ord och sa att min klättring var det ingen fel på - måste måste bara lära mig att lita på mina fötter. Dvs om jag står på 1cm struktur på berget så håller det faktiskt. Jag fattar precis vad han menar i huvudet - det är bara att min fötter som inte fattar riktigt ännu.

en 8-graderad vägg, svårt - den dagen man fixar detta - wow

Jag och Lars har bestämt att vi så snart som möjligt ska försöka komma ut och klättra igen och annars strukturträning inomhus. Jag känner men helt slut i kroppen, har lite blåmärken, trött i bollen - men väldigt peppad för nästa klättring :)

Första dagen på klätterkursen....

..... började med att gå upp klockan 6.00 på en lördag...... tidigt för en morgontrött tös. Men när jag mötte upp en glad Lars (min klätterkompis) vid Fridhemsplan kände man sig genast på banan.

Sen mötte vi upp vår instruktör för kursen - Stefan - ute vid Tunaberg (strax söder om Nyköping). Detta var en fortsättningskurs men även en repetitionskurs för att klara av att säkra standplatser för både toppledsklättring (man klättrar från marken och uppför ett rep som är säkrat på toppen av berget) och ledklättring (den som klättrar först uppför berget säkrar berget eftersom - lite tricky).

Utomhusklättring är lite annan teknik än att klättra inomhus. Stefan var väldigt bra instruktör och gav flera tips på bättre klättringsteknik. En sak som jag inte alls vad medveten om att jag gör när jag klättrar är att jag står på tå - gör klättringen tyngre och man har sämre fäste. Imorgon ska jag teknikträna lite på detta.

Så här kan det se ut när man säkrar sig i berget

En annan grej som jag fick öva på var att hålla balansen med fötterna och enbart lägga händerna mot berget men inte hålla i sig med händerna. Svårt, fast mest i huvudet faktiskt, för när jag testade kände jag att det funkade alldeles utmärkt :).

Efter en dags klättring

En vägg med gradering 8 - lite svår för oss...... nu alla fall :)

Nu är man sådär skönt trött i kroppen efter en dag med fysisk ansträngning och mycket frisk luft. Snart blir det ett varmt bad och sen säng tidigt - för kursen forsätter ju imorgon!!

Årets sista klättring

Idag var det dags för årets sista klättring på Klätterverket i Sickla. Det var väldigt många som var där idag, men vi kom vid tre-rycket och då var alla barnkurser nästan avslutade, så det blev lite mer plats vid klätterlederna....thank God!


Det var ingen banbrytande klättring idag som utfördes av mig och Stefan men vi klättrade några väggar och körde i lite lagom tempo, men ändå 5c och 6a väggar. Vi avslutade med en vägg med stort överhäng, gradering 5b+ - men fy vad trött jag var. Jag föll av som en liten viljelös bladlus.... Stefan hade varit och åkt skidor i Hammarbybacken innan och jag, jag hade sovit ända till halv elva.... ansträngande det med.


Det är alla fall väldigt roligt att ha en alternativsport till flygningen som ju blir mindre frekvent utövad nu under vintern. Fenix skärmflygklubb har alla fall lite flygverksamhet ute på Barkarby Flygfält (där det även flygs ultralätt och cessnor....). Senast på Annandagen flögs det där ute.

Jag ska försöka flyga lite när tillfälle ges. Men jag börjar ärligt talat bli mer selektiv med vinchningstillfällen. Det är ju dessvärre det farligaste sättet att starta skärmflyg på. Tål att fundras på. Men om man ska flyga i Stockholm så måste man vinschflyga. Backglidning kommer man ju inte upp till några högre höjder på. (Vinchning är en startetknik som man får ägna sig åt när man inte har ett berg att starta ifrån. Piloten kopplas fast sig i en lina som sitter på en vinch. Vinchen drar sedan piloten upp i luften ca 400 m)


Well, well klättring är kul och känns lite tryggare. Fast flygning är ju allra roligast..... alltid, alltid.

Klättervägg - 6a+, klurig med kul

Nu har jag och Stefan (som idag definitivt platsade i Klubben för inbördes beundran) börjat värma upp med 5b, 5c väggar som vi tidigare tyckte var riktigt svåra. Kul när man ser sina egna framsteg. På samma sätt försöker vi oss inte på ap-svåra väggar hela tiden utan varvar med lite lättare väggar för att träna teknik lite.

Idag körde vi dock med 5c, 6a och faktiskt en 6a+-vägg. Den sistnämda väggen var lite "out of my league" - men kul alla fall. Så nu har jag flyttat upp min "svåra vägg"-gräns till 6a+ kan jag mycket stolt säga. Men jag ska ta den snart. På de riktigt svåra väggarna (tror jag alla fall) måste man faktiskt använda lite styrka för att kunna "häva upp sig". Så den söta bergsguiden Mike hade ju alldeles rätt när han sa att jag förutom att snitsa till klättringen (inför en eventuell Matternorn bestigning) måste öva upp lite armstyrka. För man ska tydligen inte lita på att en guide lyfter upp en....hrrmppfff. Men jag börjar få lite karl-alfred armar.....

Det är så roligt att klättra!! Jag hade en lite svacka ett tag under hösten, men nu är all lust och och glädje tilbaka med klättringen.

Klättermåndag

Idag var det klättring igen ute på Dieselverkstan. Med lite frekvens på klättertillfällena så blir man sakta men säkert lite bättre. Jag tycker att jag fått in tekniken och faktiskt inte bara lyfter mig uppför väggarna som jag gjorde tidigare. Man orkar ju liksom inte lite mycket då ;)

Med lite teknik och mer användande av benen (där den mesta av styrkan sitter!!!) så klarar man av mycket svårare väggar. Vi har börjat klättra 5c och 6a och t.o.m. 6a+. Ju högre gradering desto svårare. 4a är den lättaste väggen och jag tror att gränsen på Klätterverket går vid 8 nånting??

Där är vi ju inte än...... Men det är så himla kul att klättra. Det är för att det ju är en så tydlig belöning, för varje steg man tar så kommer man bokstavligt talat ETT steg närmare målet! Sen är det jättekul att klättra med Stefan. Han är snäppet bättre än mig så jag får hela tiden anstränga mig att hänga. Så jag utmanar mig hela tiden att klättra väggar som är lite svårare och som jag kanske inte valt om jag klättrat med någon som var på en lägre nivå eller på samma nivå som mig.

Egentligen i allt som man gör så blir man bättre och utmanar sig själv mer om man faktiskt har någon brevid sig som är lite, lite bättre. Man lär sig och utvecklas.....

Å så äntligen lite klättring!!

Så var det då äntligen dags för lite klättring igen!! Jag och Stefan träffades på Klätterverket efter jobbet. Var faktiskt lite tveksam eftersom jag (helt otroligt!!) fortfarande har träningsvärk!! Hur är det ens fysiskt möjligt att ha träningsvärk i 3 dagar utan avtagande? Jag tänkte köra lite lugnt och låta Stefan klättra lite mer. Men så blev det inte....

Vi körde på i en och en halv timme sen var vi båda lite trötta. Vi har alla fall samma inställning - kör på tills orken tar slut. Denna gång var vi dock lite smarta och körde några lättare väggar först - där man kan finslipa sin teknik istället för att använda arm/benstyrka för att häva sig upp.

En av de sista väggarna vi körde var en "utåt-lutande" vägg - visserligen bara med 5b som svårighetsgrad men det är ju lite tricky när väggen lutar utåt. Man har då två alternativ a) klättra snabbt som fasen innan man blir trött b) vara STARK. Men min träningsvärk var det det första alternivet som som gällde och det funkade. Jag tog mig upp snabbt, med en gnutta flås och resten mallighet.

På vägen hem tog jag den här bilden.... älskar hösten och alla löv man kan sparka på...

Måndagsklättring!

Måndag idag och dags för lite klättring ute i Sickla. Idag värmde vi upp med väggar med gradering 4c+ (lätt vägg) och 5b och 5C (medelväggar - men som jag tyckte var svårt för några veckor sedan) för att sedan ge oss på "The wall". Den väggen har gradering 6a+..... faktiskt väldigt svår. Än så länge klättar jag den inte helt smärtfritt och har inte fått in "schvunget". Men man inser att man blivit lite bättre när man klarar av de 5-graderade väggarna utan problem.... liten tröst alla fall när man "kasat ner" från de lite svårare väggarna....

Jag och Stefan gjorde en klassiker idag - han knöt in sig på ena repet och jag på det andra!! Det blir ju svårt att säkra en person som är fastknuten i helt annat rep..... det är nog för sådana idiot-grejer som man ska "säkring klar" och kolla att kompisen gjort rätt.

Anyways - nu ska jag kolla på ding dong huvudena i "svenska hollywood fruar" - my god! tur att de blir försörjda!

Det där schvunget ja.....

Idag var jag och Stefan och klättrade som vanligt. Min plan är ju att få in tekniken så pass att jag kan svinga mig uppför väggen så där snyggt som vissa andra kan, t.ex. som Tomas som jag klättrade med förra veckan. Så var dock inte fallet idag.... Well, well - man brukar ju säga att inlärning inte går bara uppåt utan att man hamnar på en "platå" ibland eller tillfälligt kan bli lite sämre. Lite trögare var det att klättra idag men jag har fått in viss teknik alla fall. Jag svänger mig lite åt sidan (det sparar en massa kraft som jag inte har i armarna) istället för att bara klättra rakt uppför - alltid nåt.

Nu vet jag varför jag har så mycket träningskläder, inte för att jag är shopoholic utan för att jag ibland (som idag) glömmer västentliga delar av träningsutrustningen (som idag byxor - tror att man inte får klättra i bara trosorna) och måste köpa nya på plats - mycket ekonomiskt..... Men jag är nu stolt ägare av ett par nya svarta träningsbyxot - nice!

Anyways, nu ska jag vila armarna - käka lite goda pricke-korvmackor och lite ägg och sen ta ett bad.

Måndagsklättring!

Måndag - dags för klättring igen på Klätterverket! Idag körde jag med en ny klätterkompis som var några snäpp duktigare än jag är - mer flyt och mer teknik i sin klättring. Det gör ju också att man skärper till sin egen klättring - det är väl lite tävlingsinstikt också..... Men kul var det, man blir mycket bättre av att klättra med någon som är duktigare än en själv. Men väldigt slut också - för där teknik och "skills" tar slut - kickar envisheten in och då blir man alldeles slut.....

Kanske blir det lite mer klättring redan på onsdag! Nu dags för en varm dusch för mina ömma muskler - välförtjänt tycker jag :)

//Sofia

Schvung i steget!

Idag är det måndag och det betyder klättring i Sickla. Idag var det bara jag och Stefan som körde för Ery var lite hängig. Vi började med svår vägg, nivå 6a+ och dessutom lutande utan.... puuh lite tricky, trillade av några gånger. Den får jag jobba innan jag fixar.

Sen gick vi på "icke-lutande" väggar, mentalt sett MYCKET lättare. Vi testade några väggar med nivå 5b och c... svårt nog. När vi stod där kom det en kille, uppenbarligen mycket bättre på att klättra än mig och Stefan, och han liksom bara dansade sig upp för väggen. Det såg mycket elegant ut. Så duktig skulle man vilja vara...... Så jag spanade in lite hur han gjorde och istället för att som jag lyfta upp sig med armarna och ha en ganska rak kropp (som i långa loppet blir tungt) så hade han böjda ben, tryckte upp kroppen med benen, och hade sidan av kroppen mot väggen mer än framsidan.

Så nästa gång det var min tur försökte jag efterapa hans teknik och det var enklare och gav resultat. Jag kan ju inte med bästa vilja i världen påstå att jag såg elegant ut men jag tyckte att jag fick lite schvung i stegen.

Bergsguiden Mike från Mont Blanc-turen sa ju att för bestiga Matterhorn så är det bra att förbättra klättertekniken, få lite flyt i klättringen - så det är mitt mål. Det gäller ju ännu mer utomhusklättringen, men det får bli när tillfälle ges!

Nu varmt bad....

//Sofia

Måndagsklättring

Måndag igen - en extremt seg dag på jobbet.... En väldigt rolig helg borde ju ge mycket energi när man kommer in en måndag morgon, men inte idag... Längtade bara ut i solen. Men tur alla fall att vi hade bestämt att köra klättring på måndagar :) Jag var var lite trött i kroppen efter helgen så jag hade intentionen att "köra lite lugnt". Definitivt något jag behöver öva - att anstränga mig lagom.

Jag och Stefan teamade ihop oss och började med en 5b led och körde den några gånger och tränade även att bara använda strukturen med fötterna, bra träning. Sedan så kastade vi oss över en 6a+ led - den var svår och jobbig. Ju högre grad, desto svårare led och desto bättre teknik behöver man. Alternativt starka armar -helt fel men det funkar fast man blir väldigt trött i armarna.... Så där körde vi slut på oss lite grand. Men jag lyckades komma nästan ända upp - en blupp kvar bara. Jag är väldigt nöjd med det!

Så, så mycket för att "soft"-klättra, det går ju inte - det är för kul.

Nu har det varit mycket klättring ett tag, men helgen ska ägnas åt flygning om vädret tillåter - lägntar upp i luften och efter termiken.


//Sofia

Sista dagen på klätterkursen!

Ja, de senaste tiden har ju helt klart dominerats mer av klättring än av flygning. Klättring är helt klart ett kul alternativt till en väderberoende sport som skärmflygning och väldigt, väldigt roligt!

Sista dagen på klätterkursen spenderade vi ute på Häggsta, med klippväggar på 40 meter som mest. Idag skulle vi lära oss att gå "andre-man" när vår instruktör ledsäkrade.


När man ledsäkrar, så går instruktören först som "sätter ut leden" genom att haka fast kilar i berget som man sedan hakar fast på en skruvkarbin på, på vilknt man hakar fast repet.


Den som klättrar först är ju under flera partier under klättringen osäkrad och tar ju mest risker, så mycket förberedelser krävs. Jag och Ulrika körde var sitt rep som "andre man" och boysen, Daniel och Lasse klättrade efter oss. Det krävde viss logistik på klippan då vi vid ett tillfälle var 5 personer som stod på 1 x 0 ,5 m. Lite läskigt var det, men man vänjde sig vid att hänga ut från klippan för att andra skulle få plats.....


Efter lite hängande på klippor käkade vi lite lunch i solskenet och sen var det dags att lära oss hur man säkrar ett rep uppe på toppen av ett berg som man sedan klättrar på.... OCH litar på att allt håller.


Vi började med att göra detta från marken, dvs hitta lite schyssta sprickor i berget som man sätter fast en kil i som sedan ska hålla fast repet och skruvkarbinen. Lite trixigt är det ju att få grejen att fastna i berget, alla knutar rätt - men instruktör Eva kollade noggrant att vi gjort rätt och kom med bra tips och råd.


Sista väggen vi klättrade för dagen var ganska enkelt och vi hade en lätt säkring och samlades uppe på toppen för att testa våra nuvunna kunskaper om att "sätta ankar" - dvs ett säkert sätt att sätta fast repet som man ska klättra i eller bara fira ner sig från.

Eva klättrade först uppför väggen, med en vesslas snabbhet - imponerade.




Dock blev ju vissa lite rastlösa (läs Daniel och Lasse) och roade sig själva ett tag - manlig vänskap när den är som bäst...



Summasummarum så har det var en jättekul helg med klättring och olika säkringmetoder och väldigt trevliga och roliga människor. Det tar väl några gånger innan man känner sig trygg med sina egna säkringar, men det är ju bara att åka ut och träna. En bra grej, man kan åka ut med friluftsfrämjandet som arrangerar klätterhelger med erfarna klättrare som deltar och kan bidra med lite bra synpunkter. Fördelen med kursen att man har träffat lite kul folk som gillar klättring som man kan åka ut med!

Min härliga klätterdag avslutades alla fall på Restaurang Fredhäll med några glas vin och mycket trevligt sällskap!! Nu dags för bingen!

Första dagen på klätterkursen

Gick upp väldigt tidigt imorse för att vara lördag, redan 6.45 - puh.... Men jag skulle ju bli upphämtad av Eva, vår klätterinstruktör, kl 8.40 på Telefonplan, så det var bara att masa sig upp. Dagen började med massivt regn men prognoserna såg lovande ut och jag är sann optimist, så jag hade hopp om dagen!


Först fick vi lära oss att knyta "rep-åttan" - en mycket vanlig klätterknut som används när man ska säkra någon samt klättra själv, precis samma som används inomhus. Eva visade hur man ankrar fast repet uppe på toppen.


Eva pejlade av att vi hade koll när vi säkrade och sen fick vi klättra. Jag fick klättra med en tjej som hette Ulrika, jättetrevlig. Vi fick en riktigt svår vägg, det såg seriöst helt platt ut, utan något synbart att hålla sig i. Men jag lyckades ta mig upp på något sätt. Det är så mycket roligare att klättra utomhus, för man har så mycket mer valmöjligheter.

Snart började även solen komma fram och värmde på lite, vilket var skönt dels för värmen men även att de blöta klipporna började torka upp, det underlättar klättringen.

En annan grej vi fick testa var att fira ner oss själva från toppen av klippan. Detta gör man om man t.ex. inte har någon möjligeht att komma ner på något annat sätt. Det är ett viss riskmoment därför ska man undvika det om man kan gå ner (även fast det är en väldigt omväg). Vi säkrade fast oss på toppen och sen var det bara att luta oss ut över klippkanten, aningen nervkittlande. Sen var det bara att fira ner sig, faktiskt mindre läskigt än det kändes initialt! Vi fick testa detta i några olika varianter, med både höger och vänsterhand, så nu har man ju gjort det!


Sista delen av dagen så fick vi testa att säkra våra kompisar från toppen av berget istället för nere på marken, lite trixigt! Men när vi väl fått in stuket på våra nyinlärda klätterknutar gick det bra. Jag fick klättra med Lars nu istället (för vilken också Matterhorn hägrar en aning!!). Sista vägen var lite klurig, men när jag valde en annan väg en den som var tänkt för leden så gick det fint.

Otroligt rolig dag ute på Södertörns klippor, med fantastisk utsikt över det glittrande vattnet! Vid 17.30 rycket började alla känna av tröttheten i armar och ben och vi lade ner för dagen. Imorgon 9:00 är det dags igen, ute i Häggsta med mycket högre klipporn - 40 m! Ska bli så kul!


Detta är första steget till att nå nästa klättersteg - Matterhorn!! Nu är det dags att stretcha lite och sen ett varmt bad för mina möra muskler :)

//Sofia

Återhämtning

Idag kan ses som en ren återhämtning från gårdagens "hantering av dålig sushi" - you figure out the rest.... Om man ser det positivt kan man se det som en hälsosam detox, jag anser det vara en onödigt nyttjande av karensdag.... puuh. Nu är det över alla fall, några hekto lättare..

Snart är det dags för helgens klätterkurs - ska bli så kul! Har satt upp ett mål för nästa år - bestiga..... MATTERHORN....ascoolt! Kollat med bergguiden Mike; det krävs en hel del klippklättring, schysst teknik och lite armstyrka. Man kan tydligen inte lita på att snäll och söt guide lyfter upp en! Så det är bara att klättra på och pumpa lite :)

//Sofia

Dags för att klättra igen!

Vi tyckte ju att det var så kul att klättra förra veckan så vi bestämde snabbt att köra denna vecka också! Så jag, Ery och Stefan körde igång på Klätterverket i Sickla strax innan kl sex.

Det funkade alldeles utmärkt att att vara tre och klättra, man blir trött nog ändå mellan gångerna. Jag och Stefan försökte köra lite träning på att bara klättra på strukturen, vilket ju är lite svårare då det inte har samma fäste som en "plupp". Bitvis funkade det, andra gånger hasade man ner från väggen inte helt olikt en tecknad seriefigur. Värdigt? Nej :)


Varje vägg har en svårighetsgrad (från 4 abc upp till 7abc) och vi varvade mellan 5b och c (lagom utmanade) och sen tog vi även enklare väggar (nivå 4) och försökte att bara klättra uppför strukturen.


En sak som jag verkligen måste bli bättre på är att använda mina ben mer än armarna när jag klättrar, rätt logiskt när man är nere på marken eftersom benen har mycket mer muskler. Men när man är uppe längs en vägg och inte riktigt fattar hur man ska ta sig upp så är det lätt att man "häver sig upp" med ren muskelstyrka hellre än teknik...puuuh


En ny grej de har börjat med även på Klätterverket är att man måste visa att man kan knyta en klätter-åtta och göra ett litet teoretiskt prov som visar att man fattar hur man säkrar någon medan de klättrar och vi klarade det!


Efter tre timmars klättrande kände vi oss nöjda. Vi har bestämt att vi ska klättra en gång i veckan, så man får lite kontinuitet - roligt att hitta några att klättra med som tycker det är lika roligt som man själv. Denna helg ska jag ju också min klipp-klätterkurs (utomhus) - så detta var bra träning. Lite roligare att klättra utomhus faktiskt!

/Sofia

Klättring :)

Igår var jag Ery och klättrade på Klätterverket i Sickla. Vi började med en ganska svår vägg faktiskt. Jag kan säga att när man tappar eller saknar tekniken så har man ju alltid armstyrka. Vilket ju är HELT fel när det gäller klättring, well well! Men vi gav oss på en ny vägg och för varje vägg finslipade vi faktiskt tekniken något!


På en klättervägg så har man ju "förmarkerade" banor men olika svårighetsgrader. Leder är "pluppar" som man både stödjer fötter och händer på. Sen finns det ju väggar som har s.k. "struktur" dvs inte vad man för ögat skulle tycka att det håller att stödja fötter på men det gör det faktiskt! Strukturen är väl så nära en klippvägg man kan komma inomhus. Jag och Ery övade på att bara använda strukturen för fötterna när vi klättrade upp för väggen :) Lite svårare och kräver teknik, men mycket roligare!! I och med att en kompis håller en i ett fint grepp och säkrar en så kan man ju ta lite mer risker än i t.ex. skärmflygning. Dvs tappar man greppet och faller så har man ju en som säkrar en - dvs man vågar ju test lite mer!

Jag tycker verkligen klättring är väldigt roligt, ser verkligen framemot klippklätterkursen. Jag har Ery hade så kul så vi ska klättra på måndag igen :)

Klätterdrömmar!

Igår när jag skulle köpa present till en kompis som precis fått en söt liten bebbe så var jag inne i en bokhandel och hittade förutom "barnpresenten" även en present till lilla mig :) - "Top Climbs of the World". När jag såg den i bokhyllan drogs jag genast till den!


Det står om Mont Blanc, Mount Everest såklart, Kilimanjaro, Matterhorn m.m. Otroligt fina bilder och man blir väldigt inspirerad. Man är väl inte redo för det än men kul att läsa och det vore ju coolt att klättra uppför Matterhorn - en väldigt krävande topp! Den är 4479 m, så det krävs acklimaterisering precis som för Mont Blanc. Men tekniskt och fysiskt sett är den mycket mer krävande. Man ska ha viss klättererfarenhet, men det kan man ju skaffa sig. Jepp det ska bli mitt klättermål, fast en bit längre fram :) Kul!

Imorgon ska jag dock klättra något mycket enklare, en klättervägg i Nacka :)

//Sofia

Hemma igen....

Då var man hemma igen efter nästan 3 veckor i härliga Chamonix, längtar redan tillbaka dit....

Gårdagen var en skön vilodag i ett 30-gradigt Chamonix, otroligt skönt att få sova en hel natt i en skön säng, utan att höra någons snarkningar och sedan äta en riktigt god frukost - det behövdes efter toppbestigningen.

Eftersom vi kom ner en dag tidigare än beräknat så åkte vi och klipp-klättrade med vår guide Jocke, som ju är en riktig klätter-guru.

Det var verkligen jättekul. Jag har ju klättrat inomhus, men att klättra på riktiga klippväggar är ju något helt annat, det ger helt andra möjlighet att ta sig upp för väggen än en förutbestämd led. Vi hann med 4-5 klätterväggar och självklart teamade jag och Stefan ihop oss - funkade ju bra på berget.


Intressant det där med klättring - det kräver verkligen att man litar på personen som säkrar en, litar på sig själv och våga släppa lite kontroll.


I slutet av augusti ska jag en klippklätterkurs i Sverige och det ser jag verkligen framemot! Kul att testa lite igår men även på acklimatiseringen och Mont Blanc som ju var mer alpin klättring. För varje steg man kommer upp när man klättar uppför en vägg eller klippa så är det ju en liten seger, så kul att klättra :)

//Sofia

Mont Blanc

Ligger nu på hotell-rummet och återhämtar mig lite från Mont Blanc veckan, som har varit asrolig, spännande och fysisk väldigt ansträngande.

Ja, kom vi till toppen då? I måndags började vi med att vandra från 2350 m höjd, en ganska stenig miljö uppför, där vi såg både andra vandrare och getter. Denna i sammanhanget lätta vandring på 600 m uppför tog bara 2-3 timmar.



Vi kom till övernattningshyttan, Tete Rouge kl 12.00 där vi skulle spendera dagen för att få det sista av acklimatiseringsmöjligheten på den höga höjden (ca 3000). Vi spenderade tiden med att spela kort där vi enkelt klådde bergsguiderna Mike och Jocke :) Själv kände jag av lite huvudvärk (hög-höjds symptom) men tog då lite magnecyl med koffein och en liten tupplur, sen försvann det.


Från Tete Rousse-hyttan kunde man titta up på det branta berg vi skulle klättra med start kl 2.00 på natten. Rätt respektingivande speciellt den passage där små och stora stenbumlingar kunde rasa ner som man snabbt måste gå över. Rätt som det var när vi stod där ute och tittade på berget likt hobbittarna tittade på Mordor, så hörde vad jag trodde världens åska. Det var det dock inte utan ett massivt snöparti som lossnade från berget. Ja, man inser att man är liten bland dessa enorma berg....


Vi hade 1 guide per 2 personer. Våra guider från Mont Blanc specialisten, Mike och Jocke delade in och lämpiga "rep-lag". Jag och Stefan körde med Mike och Malin med Jocke. Hela vägen upp är man bundna i rep i varandras selar för att kunna hantera om någon skulle trilla i en glaciärspricka, hela vägen fanns det sprickor..


kl 21.00 var det dags att gå och lägga sig för att vi skulle upp 1.15 med avfärd 2.00. Jag sov ingenting, snarkande rumskompisar och mycket tankar i huvudet - svårt att sova på hög höjd. Men lite frulle och sen är det bara att köra. Det var becksvart när vi började klättra upp (med sele, rep mellan och hjälm visserligen) men man fick hålla tungan rätt i munnen. Men vi hade ju en lugn och trygg bergsguide som ledde oss i ett snabbt tempo, det fann tydligen lite elektriska stormar bortåt Schweiz som man såg lös upp himlen. Stark motivator att pinna på...


Vi kom upp till Gouter-hyttan vid kl 5.00 cirka och gick in och drack, åt lite och lämnade kvar sådant vi inte behövde ha med oss för resterande topp-stigning. Den höga höjden tar på krafterna utöver det som krävs för att ta cirka 1800 höjdmeter på kort tid. Vinden var extremt stark och ibland kändes det som man höll på att blåsa av berget.


Efter en kort paus gick vi vidare, nu med maximalt med kläder och vindskydd, det var inte temperatur mässigt kallt med mycket stark vind. Det var vad man säger här "white out", dvs man såg bara vitt framför sig, när vi gick över kammen efter stugan kom det starka kastvindar som nästan fick en att tappa balansen. Vi visste att med detta väder så var förutsättningarna små att kunna nå toppen denna dag, det skulle bli för farligt. Vårt delmål var dock att nå sista hyttan innan toppen, en slags rescue-hytta, där man kan stanna och käka och vila ett tag. En anledning till att man är så snabb är att trots acklimatisering så klarar inte kroppen denna höga höjden speciellt länge, den bryter ner kroppen. Måste säga att jag är enormt imponerade av dessa guider som kör flertalet av dessa resor per säsong, my god vilken fysik!


Vi kämpade på i ett par timmar, mötte grupp efter grupp som hade vänt efter en allt för stark vind. Själv började jag känna av höjden med kort andning, illamående m.m. Men jag kämpade på, min repkompis Stefan var ju stark som en oxe och guiden Mike likaså, så att ge upp var inte ett option. Jag drack lite vatten och försökte att andas bättre och mådde bättre då. Har även lärt mig att snyta mig som en man....

Vinden blev starkare och starkare och på 4200 så kände jag: "detta måste vara ett vitt helvete" - något dramatisk I know, men så var det. Jag bokstavlingen släpade mig upp de sista 160 metrarna till hyttan på 4360 m, trillade omkull av den starka vinden. Kände mig lite som Frodo som sa till Sam "Leave me here I can't do it"... Ja herregud! Men mina Sam's lät inte det hända!

1. 

Väl i hyttan med lite värme, en Marabou-choklad från Stefan (sååå gott precis just då) så återfick jag snabbt krafterna. Vinden hade tilltagit och utanför var det hagel, snö som var som spik i ansiktet. Mike beslutade sig för att vi inte skulle ta toppen denna dag. Otroligt trist såklart för vi har ju preppat oss sen i januari och acklimatiserat oss sen en vecka tillbaka. Men jag tycker att det var ett helt rätt beslut, förutsättningarna var extremt dåliga och som en liten människa har man inte mycket att sätta emot de enorma naturkrafterna här uppe.


Kort paus, på med goggles och vi började nedfärden. Nerför, om än det är i stark vind och småspik, så är det ju så oändligt mycket lättare, så man orkade t.o.m. småprata om viktiga saker som favoritskådespelerska, skådespelare. Mike gillar Liv Tyler och jag Aragon, Stefan tycker att kandesiskor är puddingar - ja "sagan om ringen" blev tema under turen.


På vägen ner lättade de "vita" och vi såg den fantastiska utsikten från alla fall 4100 m upp, det är vyer som ju undersköna, bra för själen tror jag att få se sådan skönhet och man ser miltals bort - otroligt vackert och värt varje ansträngning och förberedelse man har gjort det senaste halvåret.


Ja, så det blev inget toppen av Mont Blanc, men på Mont Blanc har vi ju varit alla fall, upp till 4360. Jag är oerhört nöjd med resan, både acklimatisering där vi klättrat, isklättrat, gått på glaciärer och själva toppbestigningen som nog måste var det mest fysisk ansträngande jag nånsin gjort och jag klarade det! Kommer jag försöka ta toppen någon annan gång? Ja kanske men nu måste kroppen återhämta sig lite. Däremot kommer jag att åka på en klätterresa och ser fram emot min klipp-klätterkurs i augusti!

Nu ska jag snart ner och käka lunch och sen ska vi åka och klättra lite med de på turen plus våra duktiga guider Mike och Jocke (se bild nedan) från mont Blanc Specialisen som en lite bonus på resan!!



//Sofia