Karl-Alfred armar

Idag var jag och klättrade med Stefan - det var en riktigt kul klätterkväll! Idag klättrade vi både enklare och lite svåra väggar. En fördel med att klättra enkla väggar är att man utvecklar sin teknik lite mer - det är där "schvunget" man vill ha i stegen.

Jag träffade även Eva där - instruktören till klipp-klätterkursen jag gick i somras. Kul att se henne klättra. Hon är ju jätteduktig. Vi snackade lite om skillnaden om att klättra inomhus och utomhus (ja, jag har ju inte så fasligt mycket erfarenhet där....). Eva tyckte att det kunde vara svårare att klättra inomhus. Lite skönt att höra från ett proffs liksom...

Jag tycker dock att det är roligare att klättra utomhus, det är liksom lite friare och mer kreativt eftersom man klättrar direkt på klipppan och inte efter "pluppar" (se bilden ) på väggen.

Jag och Stefan försöker ju även använda strukturen på väggarna (se bilden igen) för fötterna, vilket gör det lite mer utmanande men också ger mer möjligheter. Vi körde en vägg som var 6a (som är en svår grad) som jag efter att klättrat andra gången fick till riktigt bra - väldigt nöjd. Dock med konsekvens av att få Karl-Alfred armar!! Detta är alltså inget skämt. Har man klättrat att svår vägg, där man använder armar för mycket - så "bullar" liksom musklerna upp sig på underarmen på ett mycket synligt sätt - weird!

Snart är det klättring igen - på måndag! Men imorgon är det ju fredag och dår blir det cykel puls!

/Sofia