Preppa inför målande....

Igår och idag har jag varit sysselsatt med att preppa inför (min egen!!!) målning av lägenheten! Igår tejpade jag tak och lister, som man ordentligt ska göra inför målning, för att vakna upp imorse till att några delar av tejpen lossnat! What?? Men som min "know it all"-kollega sa, troligtvis dammiga väggar...hrppfff!!! Alla fall, jag har nu reviderat och tvättat mina väggar och även spacklat (det var roligt att kleta på väggarna)! Jag är så himla händig :) Imorgon ska jag måla och som min kloka mamma sa, bara när man har dagsljus "annars ser man ju inte hur man målar" - min söta lilla mamma!

Men nu har jag gjort allt för idag och ska lägga mig och läsa 3:e "Lisbeth Salander"-boken, hon är ju ascol, som Stieg Larsson skrev i förordet - en amazon-kvinna i vardagen.

Pilates och andning

Idag var jag på ett Pilates-pass, börjar verkligen gilla det. Och en sak som jag börjar fatta lite mer som jag tyckte lät as-flummigt innan, är andningen. Pilates är ju väldigt mycket core-övningar, dvs träning av rygg och mage. Dessa blir bättre gjorda med bra andning. Flummigt kanske, men det går ju igen i allting.

Tänk bara när man är superstressad på jobbet, det första man gör är att börja andas kort och ytligt och pulsen ökar och kroppen känner definitivt. Då har jag lärt mig att ta ett djup andetag för att ta bort den fysiska stressen och få andningen normal. Även i mer extrema situationer är det användbart, t.ex. på 4360 m (jepp från Mont Blanc bestigningen) hade jag lite problem med andningen. Detta är ju såklart ett problem som uppstår på hög höjd, pga lägre syresättning. Men vår guide Mike sa att för att få tillbaka andningen och sluta flåsa så skulle man ta ett djuuuuuupt andetag, det hjälpte lite. Men definitivt något jag kan bli bättre på - för jag flåsade ganska mycket och det hade inte nåntng med att göra att jag hade pudding-bergsguide framför mig!

Ja, en lite reflektion över mitt nya favorit-pass - pilates :) På onsdag är det Body Balance som gäller! Nu en kvällsmacka med prickig korv på!

/Sofia

Sköna söndag

Denna helg blev det ingen flygning - för mycket vind och lite regn höll oss alla på marken. Men jag hade "som reserv" ett Body Balance-pass inbokat på Sats kl 11.00. Börjar faktiskt bli ett av mina favorit-pass, blandning av yoga, lite pilates och tai chi. Jag har fått en liten skön rutin på helgerna, jättegod frukost, sen ett hett bad och idag då föjt med detta pass - fasen livet är bra gött ibland!

Resten av dagen blev av soft karaktär - läste vidare i min deckare, somnade sen i soffan ett par timmar (sömnen på middagsluren är ju den bästa sömnen) och sen en lång promenad.. Jag har även fixat 2 tandempiloter flygevenet den 5 september, härligt!

Nä, tror att det blir ett bad till, sen bingen!

Fredag och lite planering

Idag körde jag lite Body Pump, lite tungt för detta blir träning 4:e dagen i rad puh, men vad fasen det är ju inget mot Mont Blanc :) hahaha. Soft kväll ikväll och tyvärr ingen flygning imorgon -för blåsigt tyvärr!

Men det ger tillfälle att planera Cirrus och Stockholm Segelflygklubbs event på Långtora i början av september.


Här kommer skärmflygare ha möjlighet att testa segelflyg och Segelflygarna att få flyga tandem med skärm. Vi körde det förra och och det var väldigt kul. Jag fick flyga med en kille som hade ett Kamikaze-pannband på och som körde lite avancerad flygning - loopar, kraftiga svängar och mycket G-krafter - hur kul som helst :)

Så i helgen så ligger det på mitt bord att preppa program och lägga ut på skärmflygklubbarnas anslagstavlor, fixa tandempiloter och lite sådana som jag - som kan jobba under dagen. Lite pyssel men det är kul att ordna sådana här aktiviteter tycker jag!

/Sofia

Skönt att röra på sig!!

Väl tillbaka på jobbet så känner man hur otroligt mycket man sitter still under arbetsdagen, speciellt när man har haft en så enormt fysiskt aktiv semester. Jag saknar att får röra på mig! Men då får man väl gå och träna då!

Så idag gick jag och Mary på Body Balance på Sats - ett pass baserat på Pilates, Yoga och Tai Chi. Det låter soft men faktiskt ett väldigt jobbigt pass, mycket styrketräning - trots att det låter så easy peasy! Men mycket stretch-övningar också, vilket var oehört skönt för kroppen efter Mont Blanc veckan.... Imorgon blir det lite mer högintensiv träning - Box, dvs boxa på Maria med mina nya (alla fall oavnända) box-handskar!

Under hösten kommer jag att varva Pilates, Body Balance, testa yoga med löpning! Och klättring såklart :) Har faktiskt hittat lite klätter-kompisar - roligt!

Slut på semester....

Ja, då var det slut på semester för denna gång - men det har varit en av de bästa semestrarna nånsin - flygning, bergsbestigning, klättring och träffat massa roligt folk :) Första arbetsdagen var ganska soft och kul att träffa kollegorna igen och en bonus med helt chefsfritt!!

Som alldeles förälskad Frankrike och Chamonix har jag köpt en "Fräcsha upp din franska" - dvd och ordlista och pluggat lite franska idag. Faktiskt riktigt kul och inte alls lite aptrist som i skolan!

Imorgon ska jag börja planera för vårt event med segelflygarna - en repris på förra året. Skärmflygare får testa att flyga segelflyg och de får desta hur det är att flyga skärm och känna vinden i ansiktet

OK, dags för ett skönt bad och sen sängen!

//Sofia

Flygning en härlig sommardag!

Prognosen för dagen såg lovande ut - fin termik = låååååånga flyg, fast med lite ökande vind mot eftermiddagen. Då brukar vi skärmflygare få komma ner och landa för då tappar vi som den långsammaste flygfarkosten, fart frammåt.

När vi kom var det en svensexa där som skickade upp den blivande brudgummen i en baddräkt - lite kul!! Av omtanke av killens familj - blir det ingen bild publicerad här :)

De gamla vanliga var ute på fältet och Janne hjälpte mig att knappa i en fin flygfärd på GPS-en. Denna hjälper dig som pilot frammåt i luften så du vet var du är samt att du inte är inne på "förbjudet område" men framförallt till det mål du har för dagen.


Jag fick vänta lite innan jag fick flyga, när man vinchflyger är det bara en åt gången som kan starta så då får man snällt stå i kö...


..... då kan man ju posa lite så länge ;) Molntussarna bakom - fina cummulus moln som lovar ut fin termik!


Men så var det äntligen dags för min härliga UP-skärm att få komma upp i luften!! Att vinchas upp i stark vind är sällan behagligt men vid release hade jag stora förhoppningar på fina blåsor.... Dessavärre var det bara lite putter i luften, dvs ingen termik att hålla sig kvar på! Fick kurva några varv (svänga 360-graders svängar för att nyttja lyftet i termikblåsan, mamma).


Sen flög jag mot kvarnen, brukar vara termiksäkert, men inte denna dag. Än så länge hade ingen pilot lyckats hålla sig kvar i denna vackra molntuss-himmel! Well, well - 15 min i luften är bättre än ingenting och min skärm är alltid lycklig när den får flyga.


Hoppet stod till Cirrus flygaräss - Magnus och Jenny! Båda kom iväg, men dessvärre inte så långt, söndertrasad termik är svår att flyga på. Jenny rapporterade att hon tappat framfart i luften och backat vid landning borta hos hängflygarna - en synnerligen obehaglig situation för en skärmflygare, man har ingen kontroll!


Tja vad gör man då? Kände mig lite småtrött, tyckte solen värmde rätt skönt, så jag slog mig ner i en av de medhavda solstolarna på fältet och softade i den varma sköna solen. Bästa att göra det mesta av sina sista ljuva semesterdagar :)


Fanns fler på fältet som tänkte som jag - Janne, Mr Fixer, hade med sig en portabel expressomaskin och fick dricka finkaffe på fältet.


Jenny hade fått lift av en trike från Hängflygarfältet i Salanda och kom ståndsmässigt tillbaka!



Stark vind, söndertrasad termik och en fantastisk skön sommardag - gjorde att folk relativt tidigt var flygmätta så redan klockan 15.30 var vi på väg hem! Sista bilden var jag bara tvungen att klämma in - Hasse med vad jag hoppas är en lånad shoppingväska. Han såg nöjd ut alla fall :)

Ja, då var det dags att duscha och snart bege sig ut mot Norrmälarstrand och ta ett glas rosé! Gött!

Hemma igen....

Då var man hemma igen efter nästan 3 veckor i härliga Chamonix, längtar redan tillbaka dit....

Gårdagen var en skön vilodag i ett 30-gradigt Chamonix, otroligt skönt att få sova en hel natt i en skön säng, utan att höra någons snarkningar och sedan äta en riktigt god frukost - det behövdes efter toppbestigningen.

Eftersom vi kom ner en dag tidigare än beräknat så åkte vi och klipp-klättrade med vår guide Jocke, som ju är en riktig klätter-guru.

Det var verkligen jättekul. Jag har ju klättrat inomhus, men att klättra på riktiga klippväggar är ju något helt annat, det ger helt andra möjlighet att ta sig upp för väggen än en förutbestämd led. Vi hann med 4-5 klätterväggar och självklart teamade jag och Stefan ihop oss - funkade ju bra på berget.


Intressant det där med klättring - det kräver verkligen att man litar på personen som säkrar en, litar på sig själv och våga släppa lite kontroll.


I slutet av augusti ska jag en klippklätterkurs i Sverige och det ser jag verkligen framemot! Kul att testa lite igår men även på acklimatiseringen och Mont Blanc som ju var mer alpin klättring. För varje steg man kommer upp när man klättar uppför en vägg eller klippa så är det ju en liten seger, så kul att klättra :)

//Sofia

Mont Blanc

Ligger nu på hotell-rummet och återhämtar mig lite från Mont Blanc veckan, som har varit asrolig, spännande och fysisk väldigt ansträngande.

Ja, kom vi till toppen då? I måndags började vi med att vandra från 2350 m höjd, en ganska stenig miljö uppför, där vi såg både andra vandrare och getter. Denna i sammanhanget lätta vandring på 600 m uppför tog bara 2-3 timmar.



Vi kom till övernattningshyttan, Tete Rouge kl 12.00 där vi skulle spendera dagen för att få det sista av acklimatiseringsmöjligheten på den höga höjden (ca 3000). Vi spenderade tiden med att spela kort där vi enkelt klådde bergsguiderna Mike och Jocke :) Själv kände jag av lite huvudvärk (hög-höjds symptom) men tog då lite magnecyl med koffein och en liten tupplur, sen försvann det.


Från Tete Rousse-hyttan kunde man titta up på det branta berg vi skulle klättra med start kl 2.00 på natten. Rätt respektingivande speciellt den passage där små och stora stenbumlingar kunde rasa ner som man snabbt måste gå över. Rätt som det var när vi stod där ute och tittade på berget likt hobbittarna tittade på Mordor, så hörde vad jag trodde världens åska. Det var det dock inte utan ett massivt snöparti som lossnade från berget. Ja, man inser att man är liten bland dessa enorma berg....


Vi hade 1 guide per 2 personer. Våra guider från Mont Blanc specialisten, Mike och Jocke delade in och lämpiga "rep-lag". Jag och Stefan körde med Mike och Malin med Jocke. Hela vägen upp är man bundna i rep i varandras selar för att kunna hantera om någon skulle trilla i en glaciärspricka, hela vägen fanns det sprickor..


kl 21.00 var det dags att gå och lägga sig för att vi skulle upp 1.15 med avfärd 2.00. Jag sov ingenting, snarkande rumskompisar och mycket tankar i huvudet - svårt att sova på hög höjd. Men lite frulle och sen är det bara att köra. Det var becksvart när vi började klättra upp (med sele, rep mellan och hjälm visserligen) men man fick hålla tungan rätt i munnen. Men vi hade ju en lugn och trygg bergsguide som ledde oss i ett snabbt tempo, det fann tydligen lite elektriska stormar bortåt Schweiz som man såg lös upp himlen. Stark motivator att pinna på...


Vi kom upp till Gouter-hyttan vid kl 5.00 cirka och gick in och drack, åt lite och lämnade kvar sådant vi inte behövde ha med oss för resterande topp-stigning. Den höga höjden tar på krafterna utöver det som krävs för att ta cirka 1800 höjdmeter på kort tid. Vinden var extremt stark och ibland kändes det som man höll på att blåsa av berget.


Efter en kort paus gick vi vidare, nu med maximalt med kläder och vindskydd, det var inte temperatur mässigt kallt med mycket stark vind. Det var vad man säger här "white out", dvs man såg bara vitt framför sig, när vi gick över kammen efter stugan kom det starka kastvindar som nästan fick en att tappa balansen. Vi visste att med detta väder så var förutsättningarna små att kunna nå toppen denna dag, det skulle bli för farligt. Vårt delmål var dock att nå sista hyttan innan toppen, en slags rescue-hytta, där man kan stanna och käka och vila ett tag. En anledning till att man är så snabb är att trots acklimatisering så klarar inte kroppen denna höga höjden speciellt länge, den bryter ner kroppen. Måste säga att jag är enormt imponerade av dessa guider som kör flertalet av dessa resor per säsong, my god vilken fysik!


Vi kämpade på i ett par timmar, mötte grupp efter grupp som hade vänt efter en allt för stark vind. Själv började jag känna av höjden med kort andning, illamående m.m. Men jag kämpade på, min repkompis Stefan var ju stark som en oxe och guiden Mike likaså, så att ge upp var inte ett option. Jag drack lite vatten och försökte att andas bättre och mådde bättre då. Har även lärt mig att snyta mig som en man....

Vinden blev starkare och starkare och på 4200 så kände jag: "detta måste vara ett vitt helvete" - något dramatisk I know, men så var det. Jag bokstavlingen släpade mig upp de sista 160 metrarna till hyttan på 4360 m, trillade omkull av den starka vinden. Kände mig lite som Frodo som sa till Sam "Leave me here I can't do it"... Ja herregud! Men mina Sam's lät inte det hända!

1. 

Väl i hyttan med lite värme, en Marabou-choklad från Stefan (sååå gott precis just då) så återfick jag snabbt krafterna. Vinden hade tilltagit och utanför var det hagel, snö som var som spik i ansiktet. Mike beslutade sig för att vi inte skulle ta toppen denna dag. Otroligt trist såklart för vi har ju preppat oss sen i januari och acklimatiserat oss sen en vecka tillbaka. Men jag tycker att det var ett helt rätt beslut, förutsättningarna var extremt dåliga och som en liten människa har man inte mycket att sätta emot de enorma naturkrafterna här uppe.


Kort paus, på med goggles och vi började nedfärden. Nerför, om än det är i stark vind och småspik, så är det ju så oändligt mycket lättare, så man orkade t.o.m. småprata om viktiga saker som favoritskådespelerska, skådespelare. Mike gillar Liv Tyler och jag Aragon, Stefan tycker att kandesiskor är puddingar - ja "sagan om ringen" blev tema under turen.


På vägen ner lättade de "vita" och vi såg den fantastiska utsikten från alla fall 4100 m upp, det är vyer som ju undersköna, bra för själen tror jag att få se sådan skönhet och man ser miltals bort - otroligt vackert och värt varje ansträngning och förberedelse man har gjort det senaste halvåret.


Ja, så det blev inget toppen av Mont Blanc, men på Mont Blanc har vi ju varit alla fall, upp till 4360. Jag är oerhört nöjd med resan, både acklimatisering där vi klättrat, isklättrat, gått på glaciärer och själva toppbestigningen som nog måste var det mest fysisk ansträngande jag nånsin gjort och jag klarade det! Kommer jag försöka ta toppen någon annan gång? Ja kanske men nu måste kroppen återhämta sig lite. Däremot kommer jag att åka på en klätterresa och ser fram emot min klipp-klätterkurs i augusti!

Nu ska jag snart ner och käka lunch och sen ska vi åka och klättra lite med de på turen plus våra duktiga guider Mike och Jocke (se bild nedan) från mont Blanc Specialisen som en lite bonus på resan!!



//Sofia

Acklimatisering inför Mont Blanc klar!

Är precis nyhemkommen från den nödvändiga acklimatiseringen inför en Mont Blanc bestigningen imorgon! Vi har vandrat över glaciärer, isklättrat, klättrat vanligt och senast idag så har vi klättrat med stegjärn övern några klippor.... puuh. Det har varit många timmar av fysisk aktivitetet, man har gjort en mängd grejer som man inte trott att man skulle fixa eller för den delen göra. Jättekul har det varit medn superduktigt guide. Syftet är att träna inför Mont Blanc - både att vänja sig vid höjd och även att öva klättring.

Bilder nedan - imorgon gäller det

Sista flygdagen i Chamonix innan Mont Blanc

Sista flygdagen innan bestigning av Mont Blanc bjöd på mäktiga blåsor med 5-8 m/s i stig. Det började dock soft och jag kurvade upp mig ganska snabbt. Men sen började det tjonga på rejält i skärmen.


Känslan man får inför att man kastar sig in i en blåsa är att skärmen flyger snabbare och liksom sugs in i lyftet. Då har kan inte mycket att stå emot och det är bara att kurva upp mot himlen!

Ovan bild är från cirka 2500, toppade molnbas på undefär 2500. (dock taget några dagar tidigare) men vyn var den samma idag :) Eftersom det varit några dagar av kyla så var termiken extra mastig och det var tidvis som att åka en jäkligt snabb hiss upp i himlen. Man känner sig lite liten då....


Ovan bild var INTE från dagens flyg, vågade knappt släppa bromsarna för att prata i radion... Men ego-bilden är ju ett måste i luften ;)


Den här vackra sjön ser man från luften precis brevid Brevant-liften som jag kurvade upp till idag, härlig känsla att ligga ovanför berget!


Efter nästan en timmes kämpande i luften, så kände jag jag mig klar, termiken blev allt starkare och jag var inte den enda som åkte som en vante i luften. I slutet höll jag mig den svagare stig-delen av blåsan, där det bara var 1-2 ms (man får vara lite kreatib när man vill hålla sig upe men inte vara i den absolut värsta luften).... sen beslöt jag mig för att flyga ner och landa - frusen och lika omskakad som James Bonds Dry Martini - men nöjd med flyget, det var läskigt men utamande. Chamonix är och förblir mitt favoritflygställe!!


Resten av dagen blir soft, ska preppa inför Mont Blanc, vila min alldeles sönderkurvade axel och snart gå ut i solen och käka en god hamburgare med pommes!

//Sofia

En hiking-tur

Idag var det inte läge för flygning i Chamonix, men däremot hiking uppför berget, vilket var en träning inför den annalkande Mont Blanc-turen.


Jag, Ery och Malin åkte upp med liften upp till La Flegere på 1877 m och hade som mål Lac Blanc uppe på toppen av berget på lite drygt 2350 m.



Vi var upp-kittade med kängor, gore-tex jacka, hikingbyxor (i mitt fall precis det jag flyger i), lite matsäck, vatten och såklart min rosa i-pod med ny schysst musik, bland annat Anastacia "Sick and tired".


Ser man en sån här hög ska man lägga en sten ovanpå för tur :)

Det var en skön tur som var uppåt mestadels i kringelikrok-stigar. Fantastiska vyer, men tyvärr kan jag inte visa bilder eftersom McDos nätverk inte tillåter att man laddar upp bilder -men tro mig otroligt vackert!



Det var ganska mycket folk på leden och varje gång man möter någon så säger man artigt "Bonjour" - mycket trevligt :)


Uppe på toppen vid Lac Blanc, som egentligen är grön och nästan som två sjöar, käkade vi vår medhavda lunch. Detta är för övrigt samma vackra sjö som jag flög över för en vecka sedan. Sedan var det bara att pinna ner igen, turen tog lite mindre än 3 timmar och nu känner man sig ganska skönt trött i kroppen.


Men imorgon verkar det bli flygning alla fall, Ery ska bland annat testa ett tandem-flyg och sen flyger jag ut samtidigt som tandem-ekipaget flyget - kul!