Midsommar - underbara Dalarna!!

Midsommar i Dalom är ju det mest svenska, mest traditionella och gulligaste man kan tänka sig. Med ett stressigt (men visst helt självvalt) yrkesliv så blir Dalarna som en stressfri oas av lugn, vila, god mat lagad av mamsen och trevligt umgänge.

Hann med en god lunch, eftermiddagslur och en löparrunda i lugnt tempo innan firandet satte igång!

På midsommarafton som traditionsenligt bjöd på regn åkte vi till Minnesstugan i Gagnef, där flera 100-tal kom för att fira årets största helg (för så är det i Dalarna, t.o.m. större än julafton). Här samlas Gagnef-bor av alla sorter - infödda och inflyttade men även sådana som jag dvs hemvändande.

Midsommar i Dalarna firas under 3 veckors tid och alla byar har sin egen dag, smyckar sin midsommarstång på sitt egna unika sätt, gemensamt brukar vara Dalaarméns 2 pilar som var Dalaaméns vapen när man kämpade för Gustav Wasa (och blev blåst alla gånger såklart).



En annan kul grej med midsommar att man alltid träffar på gamla bekanta som man inte sett på flera år och det känns som om man kanske träffades för några månaders sen - lite kul faktiskt :)

Naturligtvis har många på sig folkdräkter, som jag tyckte var urtöntigt som tonåring, men faktiskt nu tycker är ganska gulligt. T.o.m. riktigt små ungar (se bilden) springer omkring i den tradtionsenliga gula Gagnefsdräkten - ursött!

Midsommarafton avslutade vi ganska tidigt efter en bastant och supergod middag lagat av rara mamma. Dagen efter vaknade man upp synnerligen utvilad (sovit 11 timmar - puuh).


I Dalarna kan man ju denna tid hitta Midsommarfirande överallt och idag bjöds det på firande i byn Brända (eller som min morbror sa byn som gud glömt). Där befann sig min flygkompis Nina med familj. Vi åkte dit på eftermiddagen då solen faktiskt hade börjat titta fram så sommarskorna åkte på och man kunde faktiskt gå i linne - härligt!! Ninas mamma bjöd på somrig jordgubbstårta eftersom det var Ninas födelsedag.



Byn Brända är det absolut sötaste jag nånsin sett - ända har jag delvis vuxit upp i Dalarna och varit här varje sommar och tycker mig att sett en hel del fina byar. Väldigt pittoreskt och äkta och byn såg ut som en tänkbar inspelningsplats för "Barnen i bullerbyn".

Det visade sig även att jag och Nina är släkt!!!! På långt håll visserligen, men ändå. Vi har fått släktforskning gjord på morfars sida och vår första anfader är prästen Olaus Laurenti, född i Borlänge by på 1500-talet. Ja, som den äventyrliga släkt som vi är har vi rört oss hela 2 mil på 500 år - från Borlänge till Gagnef.... wo-ho. Nina och hennes familj är alltså också släkt med den gamle prästen, skoj. Ja alla från Dalarna är ju släkt med varandra på något sätt - man har gjort inavel till en konstform - hahaha.


Efter lyckosam resning av byns midsommarstång (inte helt självklart då det finns flera fall av knäckta stångar och denna knakade till rätt rejält faktiskt under resningen) så lyssnade vi lite på sommartalet som oväntat nog hölls av den kvinnliga programledaren i "Lyxfällan" som var dagen till ära klädd i folkdräkt. Sen blev det en tur runt i den söta lilla byn för att sen hoppa in i bilen och åka tillbaka till Gagnef.


Hann med en springtur idag också - 7,5 km på ca 40 minuter - härligt! Imorgon är det midsommarfirande i Moje by (hembyn) sen måste jag åka med tåget hem till Stockholm :)